Tid, ett ämne jag älskar blott, vid, torrt eller snudd på våldsamt vått, i glädje i sorg, i hage eller på ett torg, minnen de gör sig vakna, över stunder och människor man minns och sakna…

Låt tanken leka en stund, innan du välkomnar John Blund, bland valen du en gång gjorde, var det verkligen rätt det du gjorde, du kan inget ändra idag, för det finns varken regler eller lag, som kan ändra i tid, det är spänningen, så känslan av lite lid, det är vad du får för penningen, att du orkat läsa ända hit, betyder ändock att du har en hel del flit !

Ibland en tanke sätter fart, det kan vara något om Bart, Simpson du vet, en människa lite speciell å lite fet, sådana är vi alla, lite kul å lite balla, egenheter en underdygd vi alla,

Dansa min djävul på dansgolv så halt, med vackraste du, som jag alltid har valt, en dans i eufori, där vi funnit något uti, en tid en stund, vi glömt John Blund, vi lever i nuets lilla nu, du vet så väl, vi är, jag och du!

Om tåget går i tid, kan det väl ändå inte spåra ur?

En trasig liten tanke fastnar bland molnen, den är kanske utan betydelse en molnfri dag, när solen göder våra sinnen till fullo, kanske också våra vansinnen ?

Natten styr sin kosa mot ost, trots att den är saknad i kylen, en kälkig sådan skall kan man dock finna, just i denna för mig sena timma.

Bland stavelser så vackra, finns tankar så ljuva, om tider om stunder, om drömmar och knappt skymda lunder, nu stavas och snavas, av hävd och gammal vana, men vägen till sängen jag nu vill bana.

Det dagas i sakta gemak, man känner sig lite slak, det är ändå dags att starta upp, väckt eller inte av en tupp, lite Java i koppen, får det att vakna i knoppen, så nu är det bara att göra slag i saken, lura sig själv och andra att man är vaken.

En dans i tanken, vacker som fanken, över berg och frusna vatten, i bakgrunden spinner katten, man dansar och vankar, ingen man klankar, man drömmer i stunden, långt bortom närmsta lunden.